Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833).
Ekologi
Brunrör tycks inte ha så specialiserade krav på miljön. Ofta ser man arten i rasmarker i fjällen, samt i skogsbryn, vid myrstackar och i strandskogar. Den är klart kulturgynnad och växer ofta vid stigar och på vägrenar.
Höjdgräns 1180 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955).
Utbredning
Brunrör finns i alla socknar och i 329 rutor med fördelningen NV 58%, NÖ 78%, SV 76%, SÖ 92%. En lägre frekvens i de nordvästra högfjällen är naturlig med tanke på att arten inte når så höga nivåer. Arten är underrepresenterad i protokollen, eftersom jag inte noterat sterila Calamagrostis-plantor, som i många fall säkert tillhört brunrör. Som fastslås av Hylander (1953) hör de exemplar från Härjedalen, som bl a i Birger (1908a) misstagits för C. pseudophragmites, till C. purpurea. C. pseudophragmites är en mellaneuropeisk art, som inte är känd från Norden.