Almquist (1949) uppger att arten vad gäller Dalarna till största delen inkommit fr.o.m. 1890-talet. Kanske har vallfrö eller annat gräsfrö varit en spridningskälla (jfr Malmgren 1982). Det är långt ifrån säkert att expansionen fortsätter, eftersom arten är starkt självsteril (A. Nilsson 1977). Den vantrivs dessutom då ängsmarker växer igen.
Första fynd
Först uppgiven (belägg i S) av K. G. Bedoire (?) [svårläsligt]: Sveg: [kyrkbyn?], 16E 6e?, 1896. Första publicerade uppgift Danielsson (1973). Birger (1908a) tar visserligen upp arten, men från ett par lokaler i Ytterhogdal, en socken som numera räknas till Hälsingland.
Ekologi
Fältarv växer vid fäbodar och på annan torr betesmark. Den är också sedd på annan kulturmark, såsom vägkanter och gräsytor vid järnvägsstationer.
Höjdgräns 810 m: Ljusnedal: Västra Ruvallen (17C 9g 2- 3-, !).
Utbredning
Fältarv hör till de arter som expanderat mest i Härjedalen under 1900-talet. Från att ha varit känd från någon enstaka lokal vid seklets början är arten nu sedd i samtliga socknar utom Härjedalen/Idre. Antalet rutor är 36.
