Detta taxon har varit föremål för skiftande bedömning. Lindman (1913) anser att det rör sig om hybriden Sagina procumbens × saginoides. Nannfeldt (1939) hävdade dock att normansnarv borde betraktas som en god art. I förarbetena till Flora nordica föreslår dock Ö. Nilsson att normansnarv bör betraktas som hybrid i enlighet med Lindmans ursprungliga åsikt. Den bästa karaktären, som på pressat material skiljer hybriden från S. saginoides, är de hårtunna blomskaften, jfr Lindman (1913). Dessa är oftast bara 0,2–0,3 mm tjocka enligt mina mätningar i UPS.
Första fynd
Först uppgiven av Lindman (1913) på grundval av bl a exemplar som samlats vid Hede: Långå (17D 5d, 1832, MGS i UPS).
Ekologi
Av mig endast sedd på något fuktiga vägkanter i både kalkbetonade och kalkfattiga områden.
Höjdgräns 700 m: Vemdalen: Hållvallen (17D 8i, KBN i UPS, det. ÖN 1991).
Lokaler
Utöver från de båda nämnda lokalerna finns av ÖN granskade belägg från Storsjö: vid en skogsbilväg S omSvartsjön nära p. 504,28 (18D 3f 3 1-, BD i UPS), från Vemdalen: Näsvallarna (17E 7a, 1913, GC i UPS) och från Linsell: vägkant nära Häggingåsvallen (16D 6e, BD i UPS). Arten är tidigare publicerad från den senare lokalen som S. saginoides (Danielsson 1973). Lindman (1913) uppger dessutom utan angivande av källa Tännäs: Funäsdalen, Övre Ljusnedalen och Skarvfjället. Dessutom "Långfjället" vars läge är mig obekant. Cedergren (1916) antar att uppgiften från Funäsdalen grundas på exemplar samlade av HFS 1879 (i S och UPS). Cedergren uppger vidare Tännäs: Bruksvallarna (18C 0f, i UPS).