Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "i Storsjön, Skärvagselfven &c." (som P. rufescens).

Rostnate växer både i sjöar och i lugnt flytande åar och älvar. Den har inte setts i kulturskapade vattensamlingar men torde nog också finnas i sådan miljö.

Höjdgräns 945 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955).

Birger (1908a) nämner en var. angustifolia f. gracillima, som torde vara en modifikation utan taxonomisk betydelse. Den är ej nämnd av Hylander (1953).

Rostnate är känd från alla socknar utom Härjedalen/Åsarne. Antalet rutor med fynd är 38 med fördelningen NV 16%, NÖ 12%, SV 7%, SÖ 10%, vilket innebär en ganska jämn spridning över landskapet.