Första fynd
Först uppgiven av Thedenius (1839).
Ekologi
Arten är starkt kalkgynnad. De översta förekomsterna på ett fjäll ligger ofta i snölegor som lutar åt NÖ-NV. Eljest finner man den i rikkärr och vid sjö- och älvstränder, t ex vid Ljusnan från fjällen till något nedom Linsell. Smalfräken växer sällan på kulturmark.
Höjdgräns 1275 m: St. Helagsstöten (Kilander 1955).
Variation
Av denna fräkenart har talrika varieteter beskrivits (Rosendahl 1917). En dvärgform, kallad var. anceps, bör uppmärksammas, då den mycket liknar trådfräken E. scirpoides, och lätt förväxlas med denna. En granskning av stammens åsar med lupp är nödvändig.
Utbredning
Lokalerna ligger i Storsjö, Ljusnedal, Tännäs, Hede, Linsell och Sveg.
Utposten i sydöst ligger i Sveg V om Mullbackarna vid Svegssjön (16E 7c 2- 2-, !). Arten har dessutom uppgivits från tre lokaler i Lillhärdal. Uppgifterna kommer från naturvårdsinventeringar i Länsstyrelsens regi under artlistorna från dessa tre lokaler. Viss möjlighet finns att förväxling skett med ogrenade former av kärrfräken Equisetum palustre. 1980-talet. Jag har uteslutit dem här i brist på beläggexemplar. Inga kalkberoende följeväxter är noterade i artlistorna från dess tre lokaler. Viss möjlighet finns att förväxling skett med ogrenade former av kärrfräken Equisetum palustre.
