Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833), som R. aconitifolius.
Ekologi
Vitsippsranunkel växer gärna tillsammans med nordisk stormhatt, torta och andra högörter i glesa, välbevattnade ängsbjörkskogar, i rasbranter och i videbuskage. Arten förekommer uteslutande i de kalkrika områdena i landskapet.
Höjdgräns 1080 m: Hamrafjället (Kullman 1971). Den lägst belägna växtplatsen ("Ljusnedal") i Birger (1908a), torde ligga mellan 570 och 600 m.
Variation
Arten gör ett mycket enhetligt intryck bortsett ifrån att den ibland uppträder med fyllda blommor (Östergren 1927 och Nilsson 1976).
Utbredning
I stort sett inskränkt till Storsjö, Ljusnedal och Tännäs. Antalet rutor är 34, varav de flesta ligger i NV. Fries (1949) publicerade en karta över artens utbredning i Norden. Kartbilden har inte förändrats på något väsentligt sätt genom Härjedalsinventeringen.
Lokaler
Den sydliga utpostlokalen ligger i Lillhärdal: Djursvålvallen (= Djursvallen?) i gränsen till Linsell (16D 5f). Denna uppgift förmedlades av Birger (1908a). Belägg taget av EN finns i S.
