kärrull
Eriophorum gracile
Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833).
Ekologi
Kärrull växer oftast i blöta myrar, men knappast i de allra fattigaste. Den har också setts i nybrutna myrdiken och på vägkanter.
Höjdgräns ca 790 m: Tännäs: V. Malmagen (18C 0c, Nilsson 1976).
Utbredning
Kärrull är sällsynt i Härjedalen. Den är känd från Vemdalen, Tännäs, Linsell, Sveg, Överhogdal och Lillhärdal och finns i 8 rutor.
Lokaler
Arten betecknas av Backéus (1986, manus) som spridd över en stor del av det centrala kärrområdet på Tönningfloarna i Sveg (17E 2c). Kartans sydligaste lokal är Lillhärdal: 1 km SSÖ om Bäversundstjärnen i ett dike nära Björvasslan (15E 7c 3- 0-, 1990, BD i UPS).
