Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Kärrtistel växer på fuktig mark, som kan utgöras av kärrängar, källdrag och strandkärr. Den växer också ofta i fuktsänkor och blöta skogsmaskin- och traktorspår på hyggen. Ofta ser man ståtliga exemplar av kärrtistel som solitärer i rikkärr.

Höjdgräns 940 m: Hamrafjället (Kullman 1971).

Kärrtistel har setts i alla socknar och i 109 rutor. Fördelningen är synnerligen jämn: NV 26%, NÖ 25%, SV 29%, SÖ 25%. Om man granskar utbredningen närmare, finner man dock stora luckor i det nordvästra högfjällsområdet. Detta beror säkert på att arten endast sällan växer högre än 800 m.