Först uppgiven av Hülphers (1777).

Hallon odlas i begränsad omfattning i de sydöstra delarna av Härjedalen. Vildhallon finns över hela landskapet och påträffas i rasbranter, igles björkskog, vid fäbodar, på väg- och dikeskanter och, ofta massvis, på hyggen.

Höjdgräns 913 m: Storsjö: Stortuvan (18C 6i, Kilander 1955).

Östergren (1927) noterade på Hamrafjället en form med "smala, spetsiga bladfingrar" och vita kronblad, längre än foderbladen.

Hallon finns i alla socknar och har antecknats i 264 rutor med fördelningen NV 34%, NÖ 66%, SV 60%, SÖ 85%. Arten saknas i högre fjällområden.