Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833).
Ekologi
Glansvide är en karaktärsväxt för det som Smith (1920) kallar kalkvidekärr. Dessa är i fjällen mycket artrika och innehåller dessutom bl a nätvide Salix reticulata och risvide S. arbuscula, purpurbräcka Saxifraga oppositifolia och gullbräcka S. aizoides liksom talrika starrarter: hårstarr Carex capillaris, glansstarr C. saxatilis, knagglestarr C. flava och svedstarr C. atrofusca. Glansvide förekommer också i dykärr med glest växttäcke. I Härjedalen är arten kalkbunden.
Höjdgräns 1138 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955). Som lägst antecknad vid 420 m: Hede: Delätesmyren (17D 5f 1- 4-, !).
Variation
Hybrider med S. glauca och S. myrsinifolia.
Utbredning
Känd från 78 rutor i följande socknar: Storsjö, Ljusnedal, Tännäs, Hede, Linsell och eventuellt Lillhärdal. Liksom nätvide saknas glansvide i den sydöstra delen: NV 53%, NÖ 7%, SV 10%, SÖ 0%. Den enda lokalen i Lillhärdal är något osäker och baseras på en uppgift av Enander i Birger (1908a): "Fjätdalen på gränsen till Idre i Dalarna". Lokalens läge är oklart.
