Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833).
Ekologi
Subsp. politus är troligen inhemsk i branta berg. Detta gäller troligen också subsp. acer. Båda har samlats på vägkanter och i torra backsluttningar (t.ex. vid fäbodar). Förhållandet till kalk är svårbedömt, men särskilt brunbinka förekommer ofta i kalkrika brantberg.
Höjdgräns 846 m (subsp. acer): Storsjö: Nedalsstugan (18C 6e, Smith 1920). Lokalen är nu överdämd.
Subsp. politus förekommer på 1070 m på ett flyttblock på Hamrafjället (ÖN).
Variation
I Härjedalen förekommer både gråbinka (subsp. acer) och brunbinka (subsp. politus). Gränsen mellan dessa raser är dock ibland otydlig: vissa exemplar kan t.ex. ha brunbinkans karaktärer vad beträffar blomkorgar och korgskaft men erinra om gråbinka i fråga om hårighet på blad och stjälkar. Sådana exemplar kan tolkas som hybrider. De liknar i hög grad kalbinka (subsp. droebachiensis) jfr Danielsson & Nilsson 1988).
Utbredning
Arten förekommer i samtliga socknar utom Härjedalen/Åsarne. Den har noterats i 46 rutor med fördelningen NV 20%, NÖ 18%, SV 11%, SÖ 10%.
Lokaler
Typiska exemplar av subsp. politus föreligger bl a från: Storsjö: Öjönån (18C 4i, ÖN). Ljusnedal: stig genom kalkkärret 500 m SÖ om Dalas (17C 7h 4- 1-, 1981, BD i UPS). Tännäs: Funäsdalsberget (1836, TH i UPS), Hamrafjället (1975, ÖN i UPS). Hede: Ulvberget V om Medskogen, nedom sydbranten (17D 5a 3- 1-, 1979, BD i UPS).
Dessutom är mycket kala exemplar tagna i sydligaste Härjedalen: Lillhärdal: prästskogen vid Blädjan (16E 2b, 1897, MÖ i S). Exemplaren har dock väl korta korgskaft för att reservationslöst kunna anses som brunbinka.
Talrika kollekter av subsp. acer föreligger bl.a. från vägkanter mellan Hede och Långå samt från området runt Storsjön (bl.a. SK och BD i UPS).
