Först uppgiven av Dusén (1880). Visserligen har Sjöstrand (1833) tagit med Triticum caninum i sin artlista, men lokalangivelsen "Mettukläppen" tyder snarare på att det gällde Elymus alaskanus. Det finns också i UPS en kollekt från "ett berg vid Storsjön", tagen av Sjöstrand år 1832.

På kalfjället växer lundelm sällsynt i sydexponerade ängar. För övrigt påträffas detta vackra gräs i rasbranter, bäckraviner, örtrik gles skog och på älv- och åstränder. Arten är klart kalkgynnad.

Höjdgräns 1000–1050 m: Storsjö: Predikstolens S-brant (18C 5f, Smith 1951 s 364).

Lundelm är känd från samtliga socknar utom Härjedalen/Åsarne och Härjedalen/Idre. Antalet rutor är 78 med något högre täthet i nordväst: NV 27%, NÖ 19%, SV 22%, SÖ 19%.