Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833).
Ekologi
I fjällregionen kan dvärglummer påträffas i ganska torr, hedartad miljö, medan den på lägre nivåer är fuktkrävande. Arten föredrar öppen terräng men har sällsynt påträffats i tät, gammal granskog, såsom på Frägnberget i Överhogdal.
Dvärglummer är kalkgynnad och växer gärna tillsammans med bl a fjällruta Thalictrum alpinum och björnbrodd Tofieldia pusilla, speciellt i den glesa vegetationen nära bäckar och älvar (där arten också är lättast att se!).
Höjdgräns 1405 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955).
Utbredning
Att lokalerna ligger tätast i NV Härjedalen beror troligen på den bättre tillgången på kalkrik jordmån där. Arten har setts i samtliga socknar utom Härjedalen/Åsarne.
Antecknad i 212 rutor (52 %). Lokalerna fördelar sig på följande sätt: NV 74%, NÖ 49%, SV 37%, SÖ 44%.