Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Vitklöver påträffas endast i kulturpåverkad miljö. Den är tramptålig och växer på vägkanter och stigar, i betesmarker kring fäbodar och gårdar, vid järnvägsstationer och någon gång som trädgårdsogräs.

Höjdgräns 1033 m: Helagsstugorna (Kilander 1955).

Vitklöver är antecknad i samtliga socknar och i 285 rutor med fördelningen NV 47%, NÖ 70%, SV 56%, SÖ 85%. Arten tycks alltså vara något vanligare i de delar av Härjedalen som är rikast på kulturmark.