Första fynd
Först uppgiven av Birger (1908a). Sagesman var Enander, som belagt arten från Linsell: mellan Häggingåsvallen och Lofsån (16D 6e, 1887, i S). Lokalen kan nu vara överdämd (Lofssjömagasinet).
Ekologi
Arten är en kalkkrävande myrväxt, som endast iakttagits i rikkärr.
Höjdgräns 820 m: Ljusnedal: Backmansliden (18C 1g 3- 3-, 1920, GC i S).
Utbredning
Tagelstarr är känd från Storsjö, Vemdalen, Ljusnedal, Tännäs, Hede och Linsell. Antalet fynd är 10 fördelade på 6 rutor. Arten förekommer i samma område som huvudstarr Carex capitata men är betydligt ovanligare.
Lokaler
Efter 1965 har arten setts på följande lokaler: Storsjö: NV stranden av den lilla sjön SÖ om Ålderövallen (18D 4c 3- 4-, 1988, BD i UPS). Ljusnedal: sluttningskärr mot Ljusnan ca 2km SSÖ om Ramundberget (18C lf, Nilsson 1976), 0,4 km N om Holmen SÖ om Ljusnedal (17C 7h 4- ; 1-, 1976, ÖN i UPS); lokalen förstördes då golfbanan utvidgades, övre Ävjebäcken (17C 7h 4- 4-, !). Hede: ca 500 m NV om Springarvallen (17D ld 2- 0-, !), kärr V om Lill-Råndens nedersta del (17D le 1- 0-,!). Linsell: 1 km NV om Svartåsvallen i extremrikkärr (16D 8f 2- 2-, 1969, BD i UPS).
