nätvide
Salix reticulata
Mer information om arten

Första fynd

Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "Visade sig först vid Skarffjellet, framgick sedan åt Sylfjellet". Fyndet är belagt i UPS.

Ekologi

Arten är kalkbunden och utvecklas bäst på fuktiga lokaler, t ex klippor av kalkfyllit med sippervatten. Men den finns också i ängsartade hedar, gärna tillsammans med fjällsippa. Förekomsterna i barrskogsregionen är genomgående extremrikkärr.

Höjdgräns 1445 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955). Den lägsta noteringen är 525 m: Storsjö: Gutedans sydstrand (18D 3e 1- 2-, !).

Variation

Ingen anmärkningsvärd variation har setts. Nätvide bibehåller sitt utseende även på lokaler långt nere i barrskogsregionen, detta i motsats till dvärgvide.

Hybrider med S. arbuscula, S. hastata och S. herbacea.

Utbredning

Känd från 78 rutor i socknarna Storsjö, Ljusnedal, Tännäs, Hede och Linsell. Den sydligaste lokalen är Linsell: SÖ stranden av tjärnen på Häggingåsen (16D 6e 3- 4-, Danielsson 1973, i UPS). Detta är troligen samma plats på Häggingåsen där EN samlade nätvide 1891 (i S och UPS). Den regionala fördelningen är NV 57%, NÖ 6%, SV 4%, SÖ 0%, vilket överensstämmer med andra kalkkrävande fjällväxter.

karta