Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Ullvide är det enda av gråvidena som är klart kalkkrävande. Man kan finna små exemplar i ganska torr fjällsippshed, men det är på fuktig mark som ullvide utvecklas bäst, ofta till vidsträckta, svårforcerade buskage i sällskap med ripvide och lappvide.

Höjdgräns. 1410 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955). De lägsta kända lokalerna ligger på 560 m vid Storsjön och vid Lossen.

En i mitt tycke problemfri art utan större variation i Härjedalen.

Hybrider med S. caprea, S. hastata och S. herbacea.

Känd från Storsjö, Ljusnedal, Tännäs, Hede och Linsell. Antalet rutor är 79 med fördelningen NV 57%, NÖ 9%, SV 2%, SÖ 0%. Den sydligaste lokalen är Linsell: Härdalsstöten (16D 7d, 1900, EN och MÖ, i S).