Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Enligt min erfarenhet är kråkvicker bunden till kulturskapade lokaler, t ex vägkanter och betesmarker vid fäbodar och gårdar.

Höjdgräns ca 850 m: Storsjö: Öjön (18C 4–5i, "tillsynes vildväxande", Smith 1920).

Kråkvicker finns i alla socknar i Härjedalen. Den har noterats i 189 rutor med fördelningen NV 23%, NÖ 38%, SV 30%, SÖ 79%. Arten är, som man kan vänta, vanligast i de delar av landskapet, som har största arealen kulturmark.