Först uppgiven av Sjöstrand (1833) som Convallaria bifolia.

Kilander (1955) nämner om förekomstsättet på Åreskutan, att arten ibland växer i örtrika ängar men avsevärt oftare i rishedar bland främst blåbär och odon med inslag av kruståtel Deschampsia flexuosa och vårbrodd Anthoxanthum odoratum. Detta gäller också förhållandet i Härjedalens fjällområdeI övrigt växer arten i skogar av varierande typ. Den undviker dock de torraste talldominerade skogarna.

Höjdgräns ca 1045 m: Tännäs: Skarvarna (Kullman 1977).

Ekorrbär finns i alla socknar och har antecknats i 319 rutor med fördelningen NV 61%, NÖ 71%, SV 67%, SÖ 91%. Det är intressant att jämföra dessa siffror med motsvarande för följande art, ormbär, som har ungefär samma höjdgräns. Ekorrbär är i motsats till ormbär inte vanligare i de kalkrikare delarna av Härjedalen.