Hot. Ögonpyrolan överlever knappast slutavverkning med åtföljande markförstöring ("markberedning"). Skogsdikning är också negativt, eftersom arten trivs bäst i fuktig skogsmark.
Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833).
Ekologi
De flesta lokalerna ligger i fuktiga, mossrika skogar, även björkskog. Ögonpyrola växer ofta i skogsbergens sluttningar och rasbranter. Arten kan också vara kulturspridd till slänter vid skogsbilvägar och stigar. Ett par lokaler ligger i gammal degenererad betesmark vid fäbodar.
Höjdgräns 880 m: Tännäs: Ramundberget under en utbredd granklon (18C 1f, Kullman 1977).
Utbredning
Ögonpyrola är känd från alla socknar utom Härjedalen/Idre. Antalet rutor med fynd är 129, och fördelningen är NV 38%, NÖ 40%, SV 26%, SÖ 20%. Att frekvensen är lägst i sydöst kan sammanhänga med att naturskogar numera är ovanliga där. Arten synes ha svårt att etablera sig i nyskapade kulturskogar.