Första fynd
Först uppgiven av Thedenius (1839).
Ekologi
Skavfräken växer i fuktig, gärna sandigskogsmark, på älv- och sjöstränder samt på vägkanter. En massförekomst finns i Sveg nära vägkorset SSV om Middagsberget (17E 2a 0- 4-, !). Arten är möjligen svagt kalkgynnad. I fjällen växer skavfräken också i branta backkärr med kalkväxter, t ex på Vargtjärnstötens östsida i Storsjö. Den kan också förekomma sparsamt i Dryas-samhällen av ängs- eller hedtyp.
Höjdgräns. 1110 m: St. Helagsstöten (Kilander 1955).
Variation
I stort sett verkar arten föga variabel. Den förekommer dock sällsynt med några sidoställda ax förutom toppaxet, såsom i Sveg Vallsjöns västsida NÖ om Spjetnästjärnen (16E 5f 2- 4-, BD i UPS).
Utbredning
Arten är antecknad i 138 rutor. Den är inte sedd i Härjedalen/Åsarne, men annars spridd över landskapet med tyngdpunkt i nordväst: NV 53%, NÖ 28%, SV 24%, SÖ 27%.