Först uppgiven av Fristedt (1854): "i kärr vid Kolsäter".

Arten går ända uppemot skogsgränsen på fjällen i NÖ Härjedalen. En lika högt belägen lokal som den nyss nämnda är Härjedalen/Åsarne: Stygghuvudets NÖ-sluttning (18D 1g 4- 4-, ca 750 m, BD i UPS), rikligt på hygget efter en totalavverkad skog (mest gran). De typiska växtplatserna är dock öppna stränder och annan fuktig mark, men arten är också sedd i torrare miljö utefter stigar och på vägkanter.

Höjdgräns ca 750 in: Vemdalen: 1 km S om Frantstugvallen (17E 5b 4- 4-, BD i UPS, troligen var. alpestris).

En del exemplar närmar sig i fråga om bladkaraktärerna S. cinerea och är kanske hybrider. Vissa exemplar har anmärkningsvärt tunna och släta blad och kan hänföras till var. alpestris Behnt (Behm 1887).

Sedd i 72 rutor  med fördelningen NV 0%, NÖ 8%, SV 11%, SÖ 55%. Kartans nordligaste lokal är Storsjö kyrkby (18D 3b, EN enligt Birger 1908a). För övrigt är bindvide känt från Härjedalen/Åsarne, Vemdalen, Hede, Linsell, Sveg, Överhogdal, Älvros och Lillhärdal.