Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Gårdsskräppa är kulturspridd och påträffas främst i solöppna lägen vid gårdar, fäbodar och turistanläggningar samt på vägkanter och stränder. Arten är oberoende av kalk men troligen gynnad av god tillgång på kväve. På strandlokaler kan den möjligen vara inhemsk i landskapet.

Höjdgräns 1033 m: Helagsstugorna (Kilander 1955).

Gårdsskräppa är känd från alla socknar och från 217 rutor med fördelningen NV 35%, NÖ 52%, SV 50%, SÖ 67%, alltså med en jämn spridning över landskapet, om man undantar de utpräglade fjällområdena.