Först uppgiven av Sjöstrand (1833) som G. sylvaticum (f. fuscatum).

På kalfjället kräver norsknoppa ett gott snöskydd, vilket medför att vattenförsörjningen blir pålitligare fram på sommaren (Kilander). På lägre nivåer förekommer norsknoppa i ängar och videsnår. Den är kulturgynnad och ses ofta i gammal betesmark och på vägkanter och stigar.

Höjdgräns 1496 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955).

Norsknoppa finns i alla socknar och i 261 rutor. Att norsknoppa främst är en fjällväxt bekräftas av fördelningen: NV 90%, NÖ 65%, SV 65%, SÖ 21%.

Jag har ansett att exemplar med trenerviga nedre blad tillhör norsknoppa, även om de genom förlängd korgställning närmar sig skogsnoppa.