Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833): Tännäs: Funäsdalen, som Spergula saginoides.
Ekologi
Stennarv kan ibland påträffas ända upp i det mellanalpina bältet och då i ängsfragment i anslutning till snölegor (Kilander 1955). I övrigt oftast sedd på kulturmark vid fäbodar, stigar och småvägar. Det kan konstateras att de flesta lokalerna ligger i Härjedalens kalkrika områden.
Höjdgräns [ca] 1400 m: Helagsfjället (Smith 1920).
Utbredning
Antecknad från alla socknar utom Lillhärdal och Härjedalen/Idre. I något fall kan dock förväxling med S. × normaniana ha skett. Totalt är arten sedd i 83 rutor med klar nordvästlig tyngdpunkt: NV 46%, NÖ 24%, SV 9%, SÖ 3%. Fördelningen återspeglar det faktum att artens svenska SÖ-gräns går genom Härjedalen. Det är svårt att se vilken begränsande faktor som motverkat vidare spridning åt sydöst.