Först uppgiven av Sjöstrand (1833): kollektivarten. Subsp. hermaphroditum, nordkråkbär, synes först ha publicerats av Danielsson (1973), delvis på grundval av uppgifter från Hugo Sjörs.

Kråkbär (och då mest nordkråkbär) växer oftast soligt, t.ex. i extrema vindblottor i högfjällen, i fattiga hedar eller ute på mosseplanen. Arten förekommer dock även i skogsmiljö, såsom i blåbärsgranskog eller på åsryggar i fjällbjörkskog.

Höjdgräns (för subsp. hermaphroditum): 1560 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955).

Birger Danielsson (1988) har redogjort för skillnaderna i utseende och ekologi mellan kråkbärsunderarterna i Småland. Min egen erfarenhet av subsp. nigrum i Härjedalen är alltför begränsad för att jag skall kunna ha någon egen åsikt i frågan.

Arten är sedd i samtliga rutor.

Belägg av subsp. nigrum är följande:
Hede: Delätesmyren, på Sphagnum-tuvor i kalkpåverkad myr (17D 5f, 1989, SK i UPS). Linsell: S om Linsellsjön, både han- och honex (16E 8a 4- 3-, 1971, BD i UPS). Dessutom föreligger sammanlagt ca 30 uppgifter från erfarna rapportörer (Backéus, Björkbäck och Sjörs), jfr också karta i Birger Danielsson (1988). En prickkarta skulle på nuvarande stadium bli grovt missvisande, eftersom subsp. nigrum inte systematiskt eftersökts under inventeringen.