klippveronika
Veronica fruticans
Mer information om arten

Första fynd

Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "Veronica saxatilis: syntes först på Mettukläppen och Axhögen, följde sedan ända till Sylfjellet."

Ekologi

I Härjedalen torde arten vara kalkbunden. Den växer oftast torrt på klippor, vittrade block av kalkfyllit och i kalkhaltigt grus i sydbranter.

Höjdgräns 1317 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955). Den lägsta noteringen är 800 m: Tännäs: Andersjöåfallet (17C 9d, N. Niordson, brev 1989); även sedd där av Sernander (enligt Birger 1908a)

Variation

En form med ljust rosenröda blommor växer tillsammans med normalt blåblommiga exemplar i berghammaren på Hamrafjällets SV-sida (Nilsson 1982). Odlingsförsök visade att formen var fullt konstant.

Utbredning

Arten är funnen i 17 rutor. Alla lokaler utom en ligger i sektor NV. Socknarna är Storsjö, Ljusnedal och Tännäs. Arten har svensk sydgräns i Härjedalen, men i Norge går den betydligt längre söderut.

karta