Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833) som Stellaria cerastoides: "visade sig först vid Ränån, var sedermera synlig h.o.d. till Sylfjellet."
Ekologi
Kilander uppger att arten föredrar fuktiga ståndorter, t ex snölegor, men att den på hög nivå också kan växa relativt torrt. Lapparv har även påträffats i gräsmattor (Fjällnäs, ÖN), på stigar och vägrenar, t.ex. Storsjö: vägen S om Ljungris (18C 6i, !).
Höjdgräns 1545 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955). Lägsta noteringen är 610 m: Storsjö vid vägen S om Skärkan (18D 3a 3- 3-, BD i UPS).
Utbredning
Arten är känd från Storsjö, Ljusnedal, Tännäs, Hede, Linsell och Härjedaöen/Idre. Antalet rutor är 57 med utpräglat nordvästlig tyngdpunkt: NV 49%, NÖ 4%, SV 2%, SÖ 0%.
Lokaler
Den sydligaste lokalen i Härjedalen är Härjedalen/Idre: Fonnfjällets V-sluttning (16D 6c 0- 1-, LS), men arten når sydligare i Dalafjällen. Rika förekomster i kallkällor på Särvflället N om Hede upptäcktes under inventeringen.
