Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Flertalet lokaler ligger i ganska torra, sydvända barrskogssluttningar nedom brantberg. Grönpyrola växer också i blockmark vid bäckar och är någon gång sedd vid stigar i barrskog, men den undviker i stort sett kulturmark. Den är alltid sparsam på sina lokaler.

Höjdgräns 780 m: Storsjö: nära Dalsvallen (18C 4i 0- 0-, Nilsson 1976).

Grönpyrola är känd från alla socknar utom Härjedalen/Åsarne och Härjedalen/Idre. Antalet rutor med fynd är 25. Arten är rikligast i SÖ och SV.