Först uppgiven av Sjöstrand (1833) som C. ampullacea.

På kalfjället växer flaskstarr i myrar, uttorkande gölar och grunda tjärnar. Vissa somrar kommer sådana bestånd inte i blom. I övrigt är arten typisk för fattigkärr, deltaland och stränder där den kan breda ut sig över stora ytor. I fattigkärrens flarkar växer flaskstarr ofta tillsammans med vattenklöver Menyanthes trifoliata.

Höjdgräns 1065 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955).

Flaskstarr finns förmodligen i alla rutor. Den har blivit antecknad i 411 av dem. Fördelningen är NV 89%, NÖ 94%, SV 89%, SÖ 99%, vilket möjligen avspeglar en något lägre frekvens i högfjällsrutorna.