Först uppgiven av Sjöstrand (1833) som C. pulla. Sjöstrand upptar visserligen C. saxatilis i sin artlista, men som Cedergren (1916) påpekade avsåg Sjöstrand därmed Carex bigelowii. Äldsta belägg är från 1836: Tännäs: Skarvfjället (Thedenius i S).

Glansstarr är en kalkgynnad våtmarksväxt, som växer särskilt rikligt i översilade alpina rikkärr. Den förekommer också i plana kärr och på fuktig mark invid bäckar samt i fuktigt grus på revlar vid större vattendrag.

Höjdgräns 1318 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955). Den lägsta lokalen ligger på 570 m: Storsjö: 200 m SÖ om Ålderövallen på en ö i Storån (18D 4c 3- 4-, 1988, BD i UPS).

Ibland har honaxen skaft. Det nedersta skaftet kan vara nära 3 cm långt, varigenom axet kommer att hänga. Sådana exemplar närmar sig därigenom var. laxa (jfr Hylander 1966 och Danielsson & Nilsson 1988).

Glansstarr förekommer i Storsjö, Ljusnedal och Tännäs. Den är konstaterad i 52 rutor. Kartan visar den svenska sydgränsen för arten, men den går mycket längre söderut i Norge.

Typisk var. laxa har samlats i Tännäs: 1 km SV om Getvallen S om Funäsdalssjön (17C 7g 3- 2-, 650 m, 1980, BD i UPS).