Hot. Samtliga lokaler är kulturberoende och kommer, liksom i Jämtland, att växa igen, om inga skötselåtgärder vidtas; se det citerade arbetet av Björkbäck m fl (1976).
Första fynd
Först uppgiven av Fristedt (1854).
Ekologi
Brunkulla växer främst i ängsmark, som tidigare betats eller slagits. Dessa marker hotas av igenväxning, sedan detta bruk upphört. Arten är kalkkrävande, varför det kan synas överraskande att den ibland växer i, förmodligen genom bete utarmade, hedar med dominerande stagg Nardus stricta. Arten påträffas också i relativt torra rikkärr. – Se vidare Björkbäck m fl (1976).
Höjdgräns 790 m, i subalpin björkskog vid övre Ljusnan, !.
Utbredning
Brunkulla är känd från fem lokaler i Ljusnedal. En av lokalerna vid övre Ljusnan var ännu 1986 individrik med ca 90 exemplar (uppgift av Nils Lundh samt Mona och Örjan Nilsson). Anmärkningsvärt var att flera exemplar växte i rikkärrskanter.
Lokaler
Lokaluppgifter har överlämnats till Databanken för hotade arter.
