bindvide

Gammal bofast art.

Allmän

605 Salix aurita L.

This species, which varies little, is almost entirely confined to Europe. The closely related S. salviifolia Brot. on the Iberian Peninsula is also mapped.

Bindvide är ursprungligt men kulturgynnat. Det växer enstaka eller snårbildande på sötvattensstränder, i kärr, kärrkanter, fuktiga skogar, sumpskogar, på fuktängar, i grustag och utmed diken.

Allm. i Skogsbygden, på Närkeslätten ovanligare. Bindvide växer i myrkanter och triviala småkärr, sällan på grustagsbottnar, vägrenar o.d.

Flertusenåriga, osäkra, fynd har gjorts i Skagershult i Tärnsjömyrens sjönötstorv (Post 1909a) och i Kvismaretrakten i starrtorv (Tolf 1893).

?Bindvide × Gråvide × Svartvide × Grönvide Salix aurita × cinerea × myrsinifolia × phylicifolia

Närke (Floderus 1931, men ej i Flora Nordica 1).

Bindvide × Gråvide × Krypvide Salix aurita × cinerea × repens

Närke (Floderus 1931, men ej i Flora Nordica 1).

I kustsocknarna i stort sett allmän, även ute på skärgårdsöarna. Avtar inåt landet men är sannolikt förbisedd.

Inom Mälarområdet tämligen allmän (-spridd längst i SÖ); för övrigt allmän Utbredningstyp: U.

Först uppgiven av Fristedt (1854): "i kärr vid Kolsäter".

Bindvidet föredrar fuktig eller blöt mark men är mycket anspråkslöst då det gäller näring. Naturliga växtplatser är stränder, mader, myrlaggar och andra fattigkärr samt småvatten i skog. På stränder och i vattenrika kärr växer arten oftast längre ut än gråvide S. cinerea, gärna i anslutning till block och liknande. Arten är också mycket vanlig på kulturpåverkad mark, exempelvis fuktig betesmark, åkerbryn, dikes- och vägkanter, grustag, banvallar och utfyllnadsmark.

Bindvide växer på fuktig, mager och oftast kalkfattig mark. Sumpskogar, kalkfattiga skogskärr, gungflyn och fuktiga tallskogar på gamla sanddyner anges som växtplatser. Bindvide växer också i gamla stenbrott, sandtag, utmed diken, i kraftledningsgator och gamla torvgravar.

Bindvide är främst funnen i kalksvaga områden som i västra kustskogen, vid Rälla och Köping tall samt de två nordligaste socknarna, Böda och Högby. För övrigt finns spridda fynd av bindvide. Knappt 20 % av fynden är bekräftade med belägg varför risk för felbestämningar finns. Å andra sidan har säkert en del buskar med bindvide missats av inventerarna. Majoriteten av uppgifter kommer dessutom från ett fåtal inventerare som har god kännedom om arten. En viss minskning jämfört med Sterner (1938) bedöms föreligga. Igenväxning av magra, fuktiga marker samt dränering av landskapet har drabbat bindvide liksom andra arter som växer i liknande miljöer.

Bindvide är vanligen en mindre buske med blad som är omvänt äggrunda, på ovansidan med tydligt insänkta nerver vilket ger dem ett rynkat utseende; bladspetsen är ofta vriden. Bladundersidan har tydligt utstående nerver och korta, lite krusiga hår. Stiplerna är stora, vasstandade och sitter kvar länge. Vedåsarna är tydliga men korta.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Fuktig skogsmark, kärrkanter, småbäckar i skog, rännilar genom källmyrar och fuktängar, ofta på underlag av sand. Under 1900-talet även spridd till diken, fuktiga körspår och schaktplatser, också på hyggen, oftast i fuktsvackor eller körspår. I regel bara enstaka småbuskar.

Rapporterad från drygt 50 lokaler, från Vamlingbo till Fårö, på Avanäset tämligen allmän i kärrkanter och i tallskog på dynerna. Johansson (1897) angav bara sju lokaler, så bindvide ökade påtagligt under 1900-talet, troligen p.g.a. att dagens skogsbruk lämnar många ytor med fuktig, blottad jord, lämpliga för frögroning.

Bindvide växer på fuktig till frisk sand- eller torvjord i fuktiga blandskogar, skogskärr, myrkanter, längs fuktdråg, på mossar och sjöstränder. I fuktheden på de nästan plana hamnerna nära kusten och på fjällen i inlandet är bindvide en av de arter som koloniserar de kala bergen. På kulturskapade ståndorter återfinns den i vägdiken, på vägkanter, i fuktängar samt i stenbrott och igenväxande, fuktiga betesmarker.

Bindvide har mogna frön i linneans tid. De sprids då med vinden, som sälgens och aspens gjorde i vitsippans tid, men kvantiteten är inte lika imponerande. Fröplantorna är svåra att urskilja bland mängden av andra videarter. På brandfält kan man se bindvide skjuta rotskott. Plantorna växer upp till buskar, som kan bli nästan lika stora som gråvide och svartvide, men i allmänhet är lägre, och på magra marker med lågt pH kan hålla sig i knähöjd. Arten blommar i vitsippans tid.