brunkulla

557 Nigritella nigra (L.) Rchb. fil.

This boreal-montane, calciphilous species is restricted to Europe. It occurs nowadays less frequently (at least in Sweden) than formerly, when it grew in areas rich in meadows (Björkbäck et al. in Fauna & Flora 71/1976, p. 49 ff.). The Scandinavian and most of the C. European populations seem to be morphologically the same, although differences in reproduction and chromosome number have been demonstrated. In separate parts of C. Europe two subspecies have been distinguished (Fl. Eur. 5/1980, p. 33). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 106.

Brunkullan försvann från vår flora i slutet av 1950talet. Arten fanns tidigare spridd i landskapet och så sent som på 1940-talet samlades den på Alnön och på 1930-talet ute på Granön i Tynderö. Vi känner rätt många av de lokaler som brunkullan vuxit på. Alla kända lokaler utgjordes av gamla slåtterängar, såsom hackslått, en låglänt strandäng, en nipkant och en sluttande fäbodäng, och det är tydligt att den viktigaste faktorn för dess tillbakagång är ängshävdens upphörande. Brunkullan är en kalkväxt och den accelererande försurningen har sannolikt också bidragit, bl.a. på grund av urlakning av de morän- och sedimentjordar den växte på.
Några av de sista lokalerna, som de vid Dacke i Liden och på Storön i Borgsjö, försvann vid älvdämningar. På den gamla lokalen i Liden Högland, strax väster om naturminnet, försvann brunkullan (1957) sedan lieslåttern ersatts med inägobete av kor (RL). Här växte brunkullan i en matta av kattfot Antennaria dioica tillsammans med ängsgentiana Gentianella amarella och fågelstarr Carex ornithopoda. Idag dominerar tuvtåtel Deschampsia cespitosa, smörblomma Ranunculus acris och älggräs Filipendula ulmaria. Också på andra kända lokaler är vegetationen idag så förändrad – även där öppen gräsmark finns kvar – att man inte kan se spår av brunkullans lågvuxna följeväxter. Denna miljöförändring är också orsak till att flera återinplanteringsförsök (Projekt Brunkulla, F. Björkbäck, J. Lundquist m.fl.) på gamla lokaler ej gett så goda resultat. På Tynderö Granön har slåtter skett men arten har ändå inte klarat sig efter inplantering.