vit björnloka
Heracleum sphondylium subsp. sphondylium
Vit björnloka är troligen inkommen med vallfrö under 1800-talet. Den växer på liknande platser som sibirisk björnloka och ofta tillsammans med denna. Former med intermediära karaktärer, som är svåra att direkt föra till en underart, förekommer.
Första fynd
Första gången underarten vit björnloka nämns explicit är hos N C Kindberg (1877), där den uppges vara tämligen rar i Bohuslän. Scheutz (1880) meddelar ett fynd gjort 1878 mellan Skådene och Svarteborg i Svarteborg.
Utbredning
Ganska sällsynt med glesare förekomster i norr och i inlandet. 60 fynd i 52 rutor (18 %). – Fries: 34 fynd i 30 rutor (11 %).
