Skelört är troligen införd som medicinalväxt redan under medeltiden. Numera är den sedan länge naturaliserad i kulturmarker. Arten är kvävegynnad och växer på näringsrik jord i närheten av bebyggelse, till exempel kring gårdar och uthus, på vägslänter, jordhögar, i häckar och gamla trädgårdar samt på skräpmarker av olika slag. I fiskelägena ser man ofta skelört i hamnområden, kring sjöbodar och på andra restmarker.