blåklint
Centaurea cyanus
Mer information om arten

Blåklint är ett gammalt åkerogräs, som främst växer i höstsådda grödor på ganska lätta, torra jordar. Som de flesta åkerogräs missgynnas den starkt av modernt, intensivt åkerbruk, där grödorna är täta och ogräset bekämpas med kemiska medel. Trots detta kan man i ett landskap som Bohuslän, där jordbruket är ganska småskaligt, fortfarande se åkrar som lyser i blått och vitt av blåklint och baldersbrå. Man finner också blåklinten i åkerkanter, gårdsmiljöer och på vägkanter. Numera odlas arten även som prydnadsväxt i flera färgvarianter och förekommer spridd från sådan odling i skräpmarker, på jordhögar, tippar och utfyllnader. Även sådana förekomster finns med bland våra lokaler och på utbredningskartorna, vilket gör att tillbakagången som åkerogräs inte blir tydlig.

Första fynd

Första bohuslänska uppgift finns i en fenologisk rapport av A E Lindblom (1844), där arten uppges ha stått i full blom i Sotenäs härad den 15 juni 1842.

Utbredning

Ganska vanlig. 408 fynd i 181 rutor (64 %). – Fries: Allmän. Känd från alla socknar. 473 fynd i 178 rutor (63 %).

karta
histkarta