fårsvingel
Festuca ovina
Fårsvingel växer öppet på torr eller frisk, mager, sandig eller grusig mark i naturbeten, torrbackar, hällmarker, sandhedar, klippskrevor, torrare delar av betade havsstrandängar, åkerholmar, grustag, vägkanter och banvallar.
Första fynd
Först uppgiven från Blåkullaberget [Solberga Brattön] 1783 av linnélärjungen Andreas Dahl (1784) i den så kallade Trangrums-akten, som kallats Sveriges första miljökonsekvensbeskrivning.
Utbredning
Mycket vanlig och jämnt spridd. 1867 fynd i 270 rutor (96 %). – Fries: Mycket allmän. Känd från alla socknar. 510 fynd i 190 rutor (67 %).
