småborre
Agrimonia eupatoria
Mer information om arten

Småborre växer solöppet på frisk till torr, näringsrik mark. Den är kalkgynnad och ses därför oftast på skalgrus eller där berget innehåller basrika mineral. Vanliga ståndorter är lundskogsbryn, snår och buskmarker i måttligt igenvuxna naturbeten och övre, torrare delar av havsstrandängar samt buskbevuxna bergbranter även på mindre öar. Arten förekommer också i vägskärningar och på vägkanter.

Första fynd

Först uppgiven i Flora Svecica (Linnæus 1745) som copiosius inScania & Bahusia med det bohuslänska namnet småborrar. Uppgiften härrör säkert från Pehr Kalms resa 1742, då denne noterade arten från flera platser i Kville, Tanum, Tjärnö och Skee. Han anger från Koster det svenska namnet åkermönja och från Musö småborrar … emedan fröna fastna i ullen på fåren (Kalm 1746).

Utbredning

Vanlig vid havet med avtagande frevens åt öster, sällsynt i inlandet. 548 fynd i 125 rutor (44 %). – Fries: Tämligen allmän vid havet och fjordarna, i övrigt sällsynt. 420 fynd i 131 rutor (46 %).

karta
histkarta