Först uppgiven av Linné i Flora Svecica med orden in insulis Bahusiæ frequens, det vill säga vanlig på öar i Bohuslän (Linnæus 1745). Uppgiften har han säkert fått från lärjungen Pehr Kalm som reste i landskapet 1742 och i sin redogörelse för resan meddelar fynd av kustruta från Amundholmen, Brudholmen och Otterön i Tanum. På Brudholmen fanns den i stor ymnoghet växande bland stenklappuren (Kalm 1746).