sandstarr
Carex arenaria
Sandstarr växer som Kalm iakttog, i öppen eller glest bevuxen, ren sand på flacka sandstränder, men påträffas också på sandfält, hedar och i tallskogsbryn vid kusten. På öarna förekommer den i skrevor i hällmark och mellan stenar och block. I ren sand, där inget är i vägen, står den ofta i snörräta rader, bildade på det sätt som Kalm beskrev, och förekommer på praktiskt taget alla sandstränder.
Första fynd
Pehr Kalm träffade på sandstarr på Kosteröarna i Tjärnö 1742 och skrev om arten: "Sandstarren växte i pura sanden på södra sidan av ön vid stranden, Dess rötter gingo i kors och tvärs av och an ned uti sanden och krypa där en tvärhand mer eller mindre under densamma horisontellt till många famnars längd, slåendes emellan var tvärhands rum ut blad och små stjälkar.” (Kalm 1746). I tidens anda fortsätter han med tankar om hur den skulle kunna användas till att binda sand och om att den kanske var oduglig till kreatursfoder, eftersom även de sandiga underjordiska delarna följde med, när den betades.
Utbredning
Vanlig vid havet och ganska vanlig vid fjordarna, saknas nästan helt för övrigt. 280 fynd i 102 rutor (36 %). – Fries: Allmän till tämligen allmän vid havet och fjordarna. 240 fynd i 94 rutor (33 %).
