ängsvädd
Succisa pratensis
Ängsvädd växer oftast exponerat på måttligt torr till fuktig, näringsfattig mark i fuktängar, sänkor i hällmark, kärr, naturbetesmark, skogsbryn, utefter stigar och skogsvägar samt i igenväxande kulturmarker, på dikesrenar och vägkanter vid mindre vägar, mycket ofta tillsammans med gullris.
Första fynd
Först uppgiven från Bohuslän av Linnæus (1745), som anger det bohuslänska namnet Blåhattar. Tidigast noterad av Pehr Kalm (1742) på Löveråsberget i Näsinge som Scabiosa … eller Morsus diaboli på åtskilliga ställen (Kalm 1746).
Utbredning
Mycket vanlig. 1545 fynd i 259 rutor (92 %). – Fries: Allmän. 487 fynd i 182 rutor (65 %).

