tusensköna
Bellis perennis
Mer information om arten

Tusensköna är troligen inkommen med gräs- och vallfrö, men den kan också vara medvetet införd som prydnadsväxt. Numera är den helt naturaliserad i landskapet och växer på frisk till fuktig, näringsrik mark. Arten gynnas av störning samt av hävd i form av gräsklippning och förekommer mest i gräsmattor på tomter, i parker, på kyrkogårdar och campingplatser samt då och då på fyllnadsjord och i skräpmark. Den har ökat kraftigt både i utbredning och frekvens under de senaste årtiondena.

Första fynd

Först publicerad av A E Lindblom (1844) från Sotenäs härad med tillägget att arten blommat hela vintern 1842. Tidigast samlad 1887 i Morlanda av Knut Sjöberg, belägg i S.

Utbredning

Ganska vanlig vid havet och fjordarna, sällsynt i inlandet, där den helt saknas i de magra skogsområdena. 174 fynd i 107 rutor (38 %). – Fries: 41 fynd i 30 rutor (11 %).

karta
histkarta