stinknäva
Geranium robertianum
Stinknäva växer skuggigt eller i halvskugga på frisk, näringsrik mulljord i lövskogar av alla slag, mycket ofta på block och i rasbranter samt vid bergrötter och i klippskrevor. Den kan också förekomma mer exponerat vid stenrösen, murar, gärdsgårdar och i hällmark samt på skräpmark av olika slag. Ännu mer exponerat och torrt ser man stinknäva växa på grus- och stenstränder vid havet, där hela växten ofta är rödfärgad. Vi har inte lyckats få denna form att stämma med var. rubricaule strandstinknäva, men det finns några äldre belägg i GB som ligger under detta namn.
Första fynd
Arten nämns i förbigående av Pehr Kalm från Näsinge, uppräknad bland växter som hästen åt. Senare uppges den också från Kville Väderöarna (Kalm 1746).
Utbredning
Mycket vanlig. 1772 fynd i 265 rutor (94 %). – Fries: Allmän. Känd från alla socknar. 548 fynd i 196 rutor (70 %).

