ängsskallra
Rhinanthus minor
Ängsskallra växer solöppet på torr till frisk oftast gräsbevuxen mark som naturbeten och betade gamla åkrar, hagar, gräshedar, åkerrenar, torrbackar, utefter stigar och på vägkanter, mycket ofta tillsammans med käringtand och blodrot.
Första fynd
I en oslagen äng på Tjärnö Koster såg Pehr Kalm skallergräs ymnogt (Kalm 1746). Det är osäkert om det är ängsskallra eller höskallra som avses. I Kroks anteckningar inför en Uddevallaflora anges Rhinanthus minor som tämligen allmän (Krok ms).
Utbredning
Ganska vanlig vid havet, där den inte finns på de små holmarna, mycket vanlig i övrigt. 861 fynd i 240 rutor (85 %). – Fries: Allmän. Känd från alla socknar. 451 fynd i 177 rutor (63 %).
