Blåsuga växer öppet eller i halvskugga på torr till frisk, gräsbevuxen mark i naturbeten, hällmarker och torrbackar, liksom i skogsbryn och gläntor i löv- och blandskogar. När skogen sluter sig på gammal betesmark står blåsugan ofta kvar länge men blommar inte. Man ser den också på naturtomter och vägkanter. Ofta följs den av arter som vitsippa, knippfryle och gökärt. Arten förefaller ha ökat sedan förra inventeringen, kanske beroende på att den tål måttlig ohävd.