Traditionellt har ängsviol delats i två underarter, ängsviol ssp. canina och norrlandsviol ssp. montana, som ibland betraktats som arter. Även hybriden mellan dessa, V. canina × montana, har samlats och noterats. I Bohuslän har mycket få fynd gjorts av norrlandsviolen (3 noteringar hos Fries respektive 10 under aktuell inventering) och av hybriden, (12 fynd hos Fries). Odlingsförsök och morfologiska undersökningar visar att det finns ringa anledning att upprätthålla underarterna av ängsviol (Wind 2008) och i Flora Nordica 6 (Jonsell & Karlsson 2010) behandlas endast V. canina. Därför tas här alla tre nämnda taxa upp under namnet ängsviol V. canina.
Ängsviol växer öppet på torr till frisk jord i betade eller slåttrade gräsmarker, hagar, torrbackar, gläntor och bryn i lövskog, havsstrandängar och ibland på sandstränder. Som många andra ängsarter förekommer den också ofta på vägkanter, framför allt vid mindre vägar.