trampört
Polygonum aviculare
Mer information om arten

Trampört är numera uppdelad i sex underarter, av vilka vi funnit samtliga under inventeringen. De har dock inte skilts ut konsekvent. Här redovisas därför samtliga fynd på artnivå, följt av de fynd som bestämts till underart. De flesta av dessa är belagda och granskade av Thomas Karlsson. Eftersom så många trampörtar rapporterats som huvudarten är underarterna inte tillräckligt representerade. I Fries 1945 och 1971 anges endast huvudarten, men i bakgrundsmaterialet har man i högre grad hållit isär underarterna. Några av dem är dock relativt nybeskrivna, så jämförelserna haltar.
Trampört i vid bemärkelse växer på havsstränder samt på all slags kulturpåverkad mark som åkrar och andra odlade ställen, jordhögar, vägar, stigar, gårdar, industritomter och skräpmark.

Se även stor trampört Polygonum aviculare subsp. aviculare, nordtrampört Polygonum aviculare subsp. boreale, stolt trampört Polygonum aviculare subsp. excelsius, bägartrampört Polygonum aviculare subsp. microspermum, smal trampört Polygonum aviculare subsp. neglectum och spetstrampört Polygonum aviculare subsp. rurivagum

Första fynd

Först uppgiven av Pehr Kalm (1746) från Tjärnö Koster och Kville Väderöarna, där han iakttagit arten på havsstränder.

Utbredning

Mycket vanlig till vanlig i hela landskapet. 1378 fynd i 262 rutor (93 %). – Fries: Huvuddelen av fynden är förda till underart i Fries kartotek, men i Fries (1945) behandlas de bara kollektivt med orden mycket allmän. Känd från alla socknar.