Förutom de vanliga inhemska barrträden förekommer i landskapet många barrträd av främmande ursprung planterade dels som skogbildare dels som läträd och prydnadsträd och ibland kvarstående eller förvildade. De har inte ägnats någon större uppmärksamhet under inventeringen och är mycket ojämnt rapporterade. Det är i många fall osäkert om det enbart rör sig om kvarstående träd eller om det är fråga om spontan föryngring.
Vid sekelskiftet kring år 1900 förekom omfattande skogsplantering i Bohuslän sedan praktiskt taget all skog under flera århundraden beskattats hårt och slutligen skövlats under sillperioderna. Trävirket hade gått åt till silltunnor, husbyggnationer och kanske framför allt till bränsle vid trankokerierna. Den ökade befolkningen medförde också ökad djurhållning och det intensiva betet hade aldrig gett skogen någon möjlighet att återhämta sig. Bergtall Pinus mugo planterades då i stor omfattning på Herrestadsfjället men även på Kynnefjäll och på hamnerna på andra håll i landskapet, som bindare av det klena jordtäcke som fanns kvar. I modernare tid har silvergran Abies alba planterats i stor skala på många håll men framför allt i Kville socken.