vildmorot
Daucus carota subsp. carota
Vildmorot växer exponerat på torr till frisk, gärna skalhaltig, grusig eller sandig mark, som ofta är blottad eller glest bevuxen. I regel finner man arten på vägkanter, banvallar och grusplaner, mera sällan på torrbackar, i betesmarker och på jordhögar. Sannolikt är vildmoroten från början inkommen med vallfrö. Den ökade under första halvan av 1900-talet men har nu stabiliserat sig eller kanske börjat minska.
Första fynd
Första belägg är från Uddevalla Kristinedal 1863, K Fr Thedenius i UPS. Första litteraturuppgift finns hos C J Lindeberg (1878), rar i Bohuslän.
Utbredning
Ojämnt utbredd vid kusten och fjordarna, saknas nästan helt i inlandet. Ganska sällsynt. 72 fynd i 51 rutor (18 %). – Fries: Gammal synantrop. Ansågs fordom som sällsynt men har på senare tid starkt tilltagit (Fries 1945). 104 fynd i 59 rutor (21 %).

